Nu är det allt bra länge sedan jag skrev här, så det är väl hög tid att skriva nu.
Livet rullar på som vanligt. Jobbar, äter, sover under veckorna, förutom den gångna veckan. Den lilla kommer varannan helg, vilket är underbart när hon kommer, men ack så tomt på måndagkväll när man kommer hem.
Förra helgen var jag uppe hos syrran och hälsade på, och det var riktigt trevligt. Vi gjorde absolut ingenting utan umgicks bara, snackade, drack kaffe, lite på öl på lördagen, planerade lite inför sommaren. Åkte hem på söndagen, och det var faktiskt rätt skönt att komma hem.
Nu börjar våren sakta men säkert att närma sig här nere i Skåne, vilket är helt underbart! Ska snart ta och kolla upp hur cykeln verkar, så man kan börja cykla snart igen, eller ja jag måste helt enkelt börja cykla snart.
Har börjat ta itu med min absolut värsta fobi, och det kommer att kosta pengar detta, men det kommer vara värt det i slutänden. Framför allt hoppas jag komma över min "lilla" fobi. Jag och Simman pratade om att åka till Gotland i sommar, men jag får faktiskt ändra på de planerande, p g a ekonomin... lite trist men va fan ska man göra :(
Kärlekslivet ligger lite lågt för tillfället. Sa till syrran att jag börjar känna mig spyfärdig på karlar, samtidigt som jag saknar en karl i mitt liv. Jäkla jobbiga känslor egentligen..hihi... men vart finner man mannen? Inte fan är det på krogen och definitivt inte på nätet. Män på nätet har en tendens att hålla på att ragga på inte bara en brud utan helst en 100. Kan det vara att om de blir nobbade av en, så har de i alla fall 99 kvar att välja på eller*skrattar* Jag hade turen i och för sig för ett bra tag sen och träffade en karl på nätet som det blev seriöst med, men tyvärr funkade det inte i längden. Och hur vet man om någon är seriös, seriöst talat, på nätet framför allt? Det kan skrivas urgulligt, man kan lägga upp en profil som verkar helt lysande, och man tänker "Oj vilken man!" Man snackar lite och det verkar vara någon med lite vett innanför pannbenet, men ja, sen verkar det väl lite som att vettet som fanns innanför pannbenet försvann... Nåväl kanske något att forska i:D
Jag har mina smågnabb med flickans pappa. Och det enda jag får höra varenda gång är "Men Mia, inte gnälla nu, lilla jag är så trött". Trött verkar vara något av samhällets nya sjukdom. Det roliga är att när han var arbetslös var han väldigt trött. Nu när han jobbar, då är han också trött. Jag har i alla fall fått sagt det jag vill, men sen om han kommer ihåg allt eller om guldfiskminnet sätter in, ja det är en annan fråga.
På jobbet är det lite turbulens för tillfället och det är så jävla tråkigt!! Trivs så bra på jobbet egentligen om det inte vore för något speciellt, men detta gör att jag försöker mig på den stora konsten att hitta ett annat ställe att vara på. Ja jag borde skämmas som vill ha ett annat jobb när jag faktiskt har ett jobb, men som saker och ting är just nu på jobbet, så är det förbannat jobbigt. Man väntar på att det ska börja explodera, vilket det gjort vid 2 tillfällen och jag har då varit ledig, tack o lov på ett sätt, jäkligt trist för de andra som blir drabbade bara....
Nu märker jag att jag håller på att flumma in i skrivandet, vilket jag kan vara väldigt duktig på.
Ha en bra dag!!!
PUSS OCH KRAM!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar