Idag är det kallt ute, hela -10.4 grader. Det är kanske inte så fasligt kallt om man ska jämföra med resten av landet, men för att vara Skåne är det ganska så kallt.

Jag tog mig en liten promenad nu på morgonen. Och trots att det är kallt ute, var det ändå skönt att komma ut lite, och rensa hjärnan.

Jag försöker att komma underfund med vad problemet med mig är, rent känslomässigt. Jag har en tendens att tycka om folk, men kanske ibland lite för fort. Och rätt va det är, så finns inte folket kvar, och man börjar känna sig ryslig ensam. Kan det vara så att jag suger åt mig av komplimanger, trevligt bemötande och inbillar mig saker bara för att någon råkar bry sig om en lite? Fast å andra sidan, är det inte normalt att börja tycka om folk då, eller är jag lite emotionellt rubbad*ler*

Det jag nog bör sluta med är att analysera, tolka in saker och ting, utan att kolla upp riktig fakta.

Jag och syster hade en kväll en liten diskussion om vart man skulle träffa en riktig karl. Vi kom underfund om följande: Krogen är så otroligt ytligt, och i värsta fall är man full när man träffar någon på krogen, ångrar ett och annat när det normala tillståndet inträder. Nätet är egentligen ett bra forum. Där har man verkligen en möjlighet att vara sig själv (vilket jag alltid är, ingen bra idé att utmåla sig som någon annan än den man är om man nu skulle träffas). Å andra sidan finns det en del fula fiskar även ute på nätet och jag verkar ha en tendens att antingen börja snacka med karlar som är gifta/sambo, och det är ingen hit att inleda något med en ringmärkt man, eller för den del upptagen man. Eller så bor de så långt åt helvete att det inte finns, som dessutom är toktrevliga och allt det där, men avståndet sätter lite käppar i hjulet. Så vart ska man söka.. ni som vet, tell me*hihi*

Nu verkar det kanske som att jag är smått desperat, men så illa är det inte ännu, inte riktigt i alla fall:)

Nu ska jag inte jiddra mer, utan ägna mig åt något annat:)

Sköt om er!

PUSS OCH KRAM!!!