Uppe i tidigt i ottan, och jag är ledig, och egentligen sovmorgon. Irriterande, men vad gör man? Jag kan i alla fall gå här hemma och lulla runt ett bra tag, innan jag känner att jag borde göra än det ena eller det andra:)
Jag blev erbjuden att komma på en anställningsintervju i Malmö, blev förstås väldigt glad, då det händer grejer på jobbet som gör att jag försöker hitta annat. Tittade hur man skulle komma till det där stället, och såg att det var en ganska bra resväg. Skulle jag ev åka denna sträcka varje dag? Och med tanke på att jag vet hur bussar och tåg funkar, så måste man nästan åka tidigare. Så jag har funderat hela veckan hur jag ska göra. Rådfrågat 2 stycken, och imorse skickade jag iväg ett mail om att jag är tacksam för att jag blivit erbjuden att komma på intervju, men att jag känner jag tackar nej. De kommer väl tro att jag är en liten velpotta, men det är jag nog ibland också:) Känns lite knasigt att gå på en intervju när jag kan säga till 99% att jag hade tackat nej OM jag hade fått tjänsten.
Idag skulle jag egentligen till mitt först tandläkarbesök. Men igår ringde de och sa att min tandläkare var dunderförkyld och därför inte kunde ta emot mig. En viss lättnad sköljde över mig, samtidigt som det kanske hade varit bra att komma igång med processen. Jag är så sjuk orolig och nervös för dessa besöken. En stor klump i magen av blotta tanken kan man väl lugnt säga. Sa på skoj att jag får nog ta mig några lugnande supar innan jag åker iväg..hihi...
På fredag kommer min höna hem! Underbar! Mysigt! Härligt! Och på lördag ska vi iväg över dagen till ett ställe, som hon inte vet om. Det får helt enkelt bli en överraskning:)
Nu orkar jag inte skriva mer. Ska dricka upp mitt kaffe och ev lägga mig en liten stund i sängen igen:)
Sköt om er!
PUSS OCH KRAM!
onsdag, mars 24, 2010
söndag, mars 14, 2010
Long time....
Nu är det allt bra länge sedan jag skrev här, så det är väl hög tid att skriva nu.
Livet rullar på som vanligt. Jobbar, äter, sover under veckorna, förutom den gångna veckan. Den lilla kommer varannan helg, vilket är underbart när hon kommer, men ack så tomt på måndagkväll när man kommer hem.
Förra helgen var jag uppe hos syrran och hälsade på, och det var riktigt trevligt. Vi gjorde absolut ingenting utan umgicks bara, snackade, drack kaffe, lite på öl på lördagen, planerade lite inför sommaren. Åkte hem på söndagen, och det var faktiskt rätt skönt att komma hem.
Nu börjar våren sakta men säkert att närma sig här nere i Skåne, vilket är helt underbart! Ska snart ta och kolla upp hur cykeln verkar, så man kan börja cykla snart igen, eller ja jag måste helt enkelt börja cykla snart.
Har börjat ta itu med min absolut värsta fobi, och det kommer att kosta pengar detta, men det kommer vara värt det i slutänden. Framför allt hoppas jag komma över min "lilla" fobi. Jag och Simman pratade om att åka till Gotland i sommar, men jag får faktiskt ändra på de planerande, p g a ekonomin... lite trist men va fan ska man göra :(
Kärlekslivet ligger lite lågt för tillfället. Sa till syrran att jag börjar känna mig spyfärdig på karlar, samtidigt som jag saknar en karl i mitt liv. Jäkla jobbiga känslor egentligen..hihi... men vart finner man mannen? Inte fan är det på krogen och definitivt inte på nätet. Män på nätet har en tendens att hålla på att ragga på inte bara en brud utan helst en 100. Kan det vara att om de blir nobbade av en, så har de i alla fall 99 kvar att välja på eller*skrattar* Jag hade turen i och för sig för ett bra tag sen och träffade en karl på nätet som det blev seriöst med, men tyvärr funkade det inte i längden. Och hur vet man om någon är seriös, seriöst talat, på nätet framför allt? Det kan skrivas urgulligt, man kan lägga upp en profil som verkar helt lysande, och man tänker "Oj vilken man!" Man snackar lite och det verkar vara någon med lite vett innanför pannbenet, men ja, sen verkar det väl lite som att vettet som fanns innanför pannbenet försvann... Nåväl kanske något att forska i:D
Jag har mina smågnabb med flickans pappa. Och det enda jag får höra varenda gång är "Men Mia, inte gnälla nu, lilla jag är så trött". Trött verkar vara något av samhällets nya sjukdom. Det roliga är att när han var arbetslös var han väldigt trött. Nu när han jobbar, då är han också trött. Jag har i alla fall fått sagt det jag vill, men sen om han kommer ihåg allt eller om guldfiskminnet sätter in, ja det är en annan fråga.
På jobbet är det lite turbulens för tillfället och det är så jävla tråkigt!! Trivs så bra på jobbet egentligen om det inte vore för något speciellt, men detta gör att jag försöker mig på den stora konsten att hitta ett annat ställe att vara på. Ja jag borde skämmas som vill ha ett annat jobb när jag faktiskt har ett jobb, men som saker och ting är just nu på jobbet, så är det förbannat jobbigt. Man väntar på att det ska börja explodera, vilket det gjort vid 2 tillfällen och jag har då varit ledig, tack o lov på ett sätt, jäkligt trist för de andra som blir drabbade bara....
Nu märker jag att jag håller på att flumma in i skrivandet, vilket jag kan vara väldigt duktig på.
Ha en bra dag!!!
PUSS OCH KRAM!!!
Livet rullar på som vanligt. Jobbar, äter, sover under veckorna, förutom den gångna veckan. Den lilla kommer varannan helg, vilket är underbart när hon kommer, men ack så tomt på måndagkväll när man kommer hem.
Förra helgen var jag uppe hos syrran och hälsade på, och det var riktigt trevligt. Vi gjorde absolut ingenting utan umgicks bara, snackade, drack kaffe, lite på öl på lördagen, planerade lite inför sommaren. Åkte hem på söndagen, och det var faktiskt rätt skönt att komma hem.
Nu börjar våren sakta men säkert att närma sig här nere i Skåne, vilket är helt underbart! Ska snart ta och kolla upp hur cykeln verkar, så man kan börja cykla snart igen, eller ja jag måste helt enkelt börja cykla snart.
Har börjat ta itu med min absolut värsta fobi, och det kommer att kosta pengar detta, men det kommer vara värt det i slutänden. Framför allt hoppas jag komma över min "lilla" fobi. Jag och Simman pratade om att åka till Gotland i sommar, men jag får faktiskt ändra på de planerande, p g a ekonomin... lite trist men va fan ska man göra :(
Kärlekslivet ligger lite lågt för tillfället. Sa till syrran att jag börjar känna mig spyfärdig på karlar, samtidigt som jag saknar en karl i mitt liv. Jäkla jobbiga känslor egentligen..hihi... men vart finner man mannen? Inte fan är det på krogen och definitivt inte på nätet. Män på nätet har en tendens att hålla på att ragga på inte bara en brud utan helst en 100. Kan det vara att om de blir nobbade av en, så har de i alla fall 99 kvar att välja på eller*skrattar* Jag hade turen i och för sig för ett bra tag sen och träffade en karl på nätet som det blev seriöst med, men tyvärr funkade det inte i längden. Och hur vet man om någon är seriös, seriöst talat, på nätet framför allt? Det kan skrivas urgulligt, man kan lägga upp en profil som verkar helt lysande, och man tänker "Oj vilken man!" Man snackar lite och det verkar vara någon med lite vett innanför pannbenet, men ja, sen verkar det väl lite som att vettet som fanns innanför pannbenet försvann... Nåväl kanske något att forska i:D
Jag har mina smågnabb med flickans pappa. Och det enda jag får höra varenda gång är "Men Mia, inte gnälla nu, lilla jag är så trött". Trött verkar vara något av samhällets nya sjukdom. Det roliga är att när han var arbetslös var han väldigt trött. Nu när han jobbar, då är han också trött. Jag har i alla fall fått sagt det jag vill, men sen om han kommer ihåg allt eller om guldfiskminnet sätter in, ja det är en annan fråga.
På jobbet är det lite turbulens för tillfället och det är så jävla tråkigt!! Trivs så bra på jobbet egentligen om det inte vore för något speciellt, men detta gör att jag försöker mig på den stora konsten att hitta ett annat ställe att vara på. Ja jag borde skämmas som vill ha ett annat jobb när jag faktiskt har ett jobb, men som saker och ting är just nu på jobbet, så är det förbannat jobbigt. Man väntar på att det ska börja explodera, vilket det gjort vid 2 tillfällen och jag har då varit ledig, tack o lov på ett sätt, jäkligt trist för de andra som blir drabbade bara....
Nu märker jag att jag håller på att flumma in i skrivandet, vilket jag kan vara väldigt duktig på.
Ha en bra dag!!!
PUSS OCH KRAM!!!
tisdag, februari 16, 2010
hej!
Har egentligen inte så mkt att skriva faktiskt. Kan bara berätta väldigt kort att jag hade nog en av mina absolut värsta drömmar någonsin inatt. Den var så otroligt morbid, så tom när jag berättade den för min jobbarkompis idag, så kände jag hur det klumpade sig i både bröst och halsen på mig. Vaknade i alla fall till inatt av att jag grät, och det var så otroligt obehagligt. Jäkla tur man är själv säger jag bara:) Tog mig över en halvtimme igen innan jag kunde somna om.
Nåväl det var bara en dröm, men visst är det högst obehagligt när man vaknar till av en mardröm, och det känns så väldigt verkligt men ändå absurt surrealistiskt...
Nu ska jag FB:a lite till, sen ska jag nana kudden:)
Puss och kram!!!
Nåväl det var bara en dröm, men visst är det högst obehagligt när man vaknar till av en mardröm, och det känns så väldigt verkligt men ändå absurt surrealistiskt...
Nu ska jag FB:a lite till, sen ska jag nana kudden:)
Puss och kram!!!
lördag, februari 13, 2010
Hej!
Ja jag vet, jag har inte skrivit på väldigt länge. Skäms på mig, eller hur:)
Nåväl, det händer inte så mkt för tillfället, man jobbar, kommer hem, äter, diskar, landar framför datorn en stund och sen sover man. Samma visa nästa dag, och hur kul är det att läsa om detta varje dag. Nja inte speciellt antar jag...:)
Träffade någon vid 2 tillfällen faktiskt som jag inte skrivit om, men det var/blev inget seriöst, på ett eller annat sätt. Jag visste att vederbörande inte ville ha något förhållande, men blir bara trött på att man inte vågar/vill säga som det är, utan kryper under sin sten, kanske i hopp om att jag inte ska höra av mig. Nå, det har jag inte, i alla fall inte som innan. Varför "tvinga" sig på? Jag vet själv hur otroligt jobbigt det är, när någon blir efterhängsen och allmänt jobbig. Jag har i och för sig sagt till vid de tillfällena, men vi är alla olika eller hur:) Well, there´s more fishes in the sea*ler*
Denna helgen är den lilla hemma hos mig, och hela veckan har jag längtat mig galen efter henne. Tyvärr började vår helg med bråk, med henne och pappan. Det slutade dock bra. Jag, Natalie och hennes kompis bakade en kaka till skolan, käkade tacos på kvällen. Jag var tvungen att starta en tvätt kl 9 på kvällen, så när klockan var halv 12, la jag mig halvdöendes i sängen. Kunde jag somna? Näää, och så jävla irriterade. När jag väl somnade så vaknade jag en halvtimme efter. Så när klockan ringde i morse kl 7 var denna människa egentligen inte alls intresserad av att gå upp, men gjorde det ändå.
Fick upp flickorna som försökte vakna till liv. De käkade lite och sen fick jag iväg dem till skolan. Själv ringde jag upp Natalies pappa för att prata igenom bråket igår. Jag hatar verkligen att vara arg och bråka, men blir med väldigt trött på när inte folk tar åt sig av det som jag säger, i alla fall av såna saker som är ganska väsentliga.
Själv kom jag iväg till hennes skola vid halv 10 och detta var trevligt :) Kul att se vad de hålla på med. Efter detta ner till stan för att fixa busskort. Tyvärr var stället jag skulle handla på stängt, så jag, Natalie och Jennifer gick till Hemköp och handlade, satte oss på bussen, och flickorna åkte hem medan jag gick till stationen för att köpa mitt busskort. Kom hem. Natalie skulle bestämma sig om hon skulle sova hos Jennifer, vilket hon efter en timme bestämde sig för att göra. De gick iväg. Jag käkade en stund senare, vilade och nu sitter jag här:)
Hörde av Micke igår förresten. Han träffar en tjej där uppe i kalla Norrland, men det är ändå jäkligt kul att snacka med honom fortfarande, även om våra mycket frekventa telefonsamtal dalat från 3 ggr/dag har blivit till kanske ett samtal i varannan vecka:) Trevlig kille det där!
Vet inte riktigt mer vad jag ska skriva om. Jag håller på att ta ett enormt stort steg för tillfället. Jag har en sjuk tandläkarskräck (eller ja jag vet, tandvårdsskräck) men denna ska jag jobba bort nu. Har fått några tider inplanerad, och även prata med kollegorna om lediga dagar och sånt. Även om jag känner en jävla oro inför detta, är jag otroligt tacksam för allt stöd jag får från omgivningen. Utan detta stöd vet i fan hur jag skulle orka med detta.
Nää nu ska jag faktiskt sluta, och vi får väl se när jag skriver nästa gång :P
Puss och kram!
PS Tycker min mobil är jobbigt tyst..hihi... jo förresten, there are more fishes in the sea..*ler* DS
PPS Jag vet, min engelska är kanske inte den bästa, men vem bryr sig....;) DDS
Nåväl, det händer inte så mkt för tillfället, man jobbar, kommer hem, äter, diskar, landar framför datorn en stund och sen sover man. Samma visa nästa dag, och hur kul är det att läsa om detta varje dag. Nja inte speciellt antar jag...:)
Träffade någon vid 2 tillfällen faktiskt som jag inte skrivit om, men det var/blev inget seriöst, på ett eller annat sätt. Jag visste att vederbörande inte ville ha något förhållande, men blir bara trött på att man inte vågar/vill säga som det är, utan kryper under sin sten, kanske i hopp om att jag inte ska höra av mig. Nå, det har jag inte, i alla fall inte som innan. Varför "tvinga" sig på? Jag vet själv hur otroligt jobbigt det är, när någon blir efterhängsen och allmänt jobbig. Jag har i och för sig sagt till vid de tillfällena, men vi är alla olika eller hur:) Well, there´s more fishes in the sea*ler*
Denna helgen är den lilla hemma hos mig, och hela veckan har jag längtat mig galen efter henne. Tyvärr började vår helg med bråk, med henne och pappan. Det slutade dock bra. Jag, Natalie och hennes kompis bakade en kaka till skolan, käkade tacos på kvällen. Jag var tvungen att starta en tvätt kl 9 på kvällen, så när klockan var halv 12, la jag mig halvdöendes i sängen. Kunde jag somna? Näää, och så jävla irriterade. När jag väl somnade så vaknade jag en halvtimme efter. Så när klockan ringde i morse kl 7 var denna människa egentligen inte alls intresserad av att gå upp, men gjorde det ändå.
Fick upp flickorna som försökte vakna till liv. De käkade lite och sen fick jag iväg dem till skolan. Själv ringde jag upp Natalies pappa för att prata igenom bråket igår. Jag hatar verkligen att vara arg och bråka, men blir med väldigt trött på när inte folk tar åt sig av det som jag säger, i alla fall av såna saker som är ganska väsentliga.
Själv kom jag iväg till hennes skola vid halv 10 och detta var trevligt :) Kul att se vad de hålla på med. Efter detta ner till stan för att fixa busskort. Tyvärr var stället jag skulle handla på stängt, så jag, Natalie och Jennifer gick till Hemköp och handlade, satte oss på bussen, och flickorna åkte hem medan jag gick till stationen för att köpa mitt busskort. Kom hem. Natalie skulle bestämma sig om hon skulle sova hos Jennifer, vilket hon efter en timme bestämde sig för att göra. De gick iväg. Jag käkade en stund senare, vilade och nu sitter jag här:)
Hörde av Micke igår förresten. Han träffar en tjej där uppe i kalla Norrland, men det är ändå jäkligt kul att snacka med honom fortfarande, även om våra mycket frekventa telefonsamtal dalat från 3 ggr/dag har blivit till kanske ett samtal i varannan vecka:) Trevlig kille det där!
Vet inte riktigt mer vad jag ska skriva om. Jag håller på att ta ett enormt stort steg för tillfället. Jag har en sjuk tandläkarskräck (eller ja jag vet, tandvårdsskräck) men denna ska jag jobba bort nu. Har fått några tider inplanerad, och även prata med kollegorna om lediga dagar och sånt. Även om jag känner en jävla oro inför detta, är jag otroligt tacksam för allt stöd jag får från omgivningen. Utan detta stöd vet i fan hur jag skulle orka med detta.
Nää nu ska jag faktiskt sluta, och vi får väl se när jag skriver nästa gång :P
Puss och kram!
PS Tycker min mobil är jobbigt tyst..hihi... jo förresten, there are more fishes in the sea..*ler* DS
PPS Jag vet, min engelska är kanske inte den bästa, men vem bryr sig....;) DDS
måndag, januari 25, 2010
Ny vecka!
Den nya veckan har börjat, och det var en kall början. Minst 8 minusgrader när vi cyklade. Hade ganska frysna tår när jag kom till jobbet.
Ska vara helt ärlig och säga att jag inte trivs så där superbra på jobbet för tillfället. Skäms nästan för att säga det. Är säker på att många i vårt samhälle gärna hade tagit mitt jobb istället. Varför jag inte trivs just nu? Ja det är en lång, lång, lång historia, som jag inte ens orkar att dra upp här.
Nåväl, känner att detta blir en lite nedåtblogg idag... Igår kväll när jag lyssnade på nyheterna, berättade de att man hade fått gömma undan barn i Haiti som blivit föräldralösa, för att det finns människor som annars tar dessa barn, och säljer dem för adoption i andra länder. Det är så skrämmande att höra! Stackars barn! I och för sig så hade de inga föräldrar kvar i livet, men att någon dum jävel ska tjäna massa pengar på andra arma stackars människors misär, det är för jävligt!
Jag pratade med dotterns pappa under helgen och han började småpusta över att han hade fått vara kvar på skolan ändå till halv 4 på fredagen. Stackars stackars honom...*ironi på hög nivå* Sen började han stolt att prata om att han skulle börja på en praktikplats, hur långa dagar det kommer att bli. Välkommen in i vardagslivet känner jag. Han har inte haft något vettigt för sig på ganska länge, och faktiskt till viss del är detta av egen fri vilja. Jag känner ett stort antal människor som gladerligen hade gått för att arbeta, som gör allt för att kunna få ett jobb. Det finns människor som är i övre tonåren, som aldrig får en chans att komma in i arbetslivet. Det finns det lite äldre (50+) med diverse krämpor som har gått och blivit arbetslös. Min ursprungsfamilj är vi 6 personer, varav 4 av 6 personer är arbetslös, i och för sig har den ena börjat studera. Och det är väl i princip så dagens samhälle ser ut.
Hoppas innerligt att det vänder snart för alla! Såå nä, jag ska egentligen inte klaga, men ibland måste man få "kräkas" lite :P
Sköt om er!!!
PUSS OCH KRAM!!!
Ska vara helt ärlig och säga att jag inte trivs så där superbra på jobbet för tillfället. Skäms nästan för att säga det. Är säker på att många i vårt samhälle gärna hade tagit mitt jobb istället. Varför jag inte trivs just nu? Ja det är en lång, lång, lång historia, som jag inte ens orkar att dra upp här.
Nåväl, känner att detta blir en lite nedåtblogg idag... Igår kväll när jag lyssnade på nyheterna, berättade de att man hade fått gömma undan barn i Haiti som blivit föräldralösa, för att det finns människor som annars tar dessa barn, och säljer dem för adoption i andra länder. Det är så skrämmande att höra! Stackars barn! I och för sig så hade de inga föräldrar kvar i livet, men att någon dum jävel ska tjäna massa pengar på andra arma stackars människors misär, det är för jävligt!
Jag pratade med dotterns pappa under helgen och han började småpusta över att han hade fått vara kvar på skolan ändå till halv 4 på fredagen. Stackars stackars honom...*ironi på hög nivå* Sen började han stolt att prata om att han skulle börja på en praktikplats, hur långa dagar det kommer att bli. Välkommen in i vardagslivet känner jag. Han har inte haft något vettigt för sig på ganska länge, och faktiskt till viss del är detta av egen fri vilja. Jag känner ett stort antal människor som gladerligen hade gått för att arbeta, som gör allt för att kunna få ett jobb. Det finns människor som är i övre tonåren, som aldrig får en chans att komma in i arbetslivet. Det finns det lite äldre (50+) med diverse krämpor som har gått och blivit arbetslös. Min ursprungsfamilj är vi 6 personer, varav 4 av 6 personer är arbetslös, i och för sig har den ena börjat studera. Och det är väl i princip så dagens samhälle ser ut.
Hoppas innerligt att det vänder snart för alla! Såå nä, jag ska egentligen inte klaga, men ibland måste man få "kräkas" lite :P
Sköt om er!!!
PUSS OCH KRAM!!!
söndag, januari 17, 2010
Helg!
Snart är den slut... snyft... Har i alla fall haft en kanonhelg:) Natalie kom hem i fredags, och det var så härligt att se henne, att få krama henne:) Vi var lite lata och beställde hem pizza och myste sen på kvällen. En riktigt härlig lördag var det!
Igår hade hon en kompis hemma här som hon var med. När kompisen gått hem, käkade vi middag, gjorde äppelkaka till efterrätt, mumsigt värre:) På kvällen fick hon chips.
Idag har vi inte gjort så mkt, ska iväg om en liten stund till en jobbarkompis till mig på kaffe, och sen ska jag hem och njuta av att umgås med min älskade dotter. Imorgon ska hon till skolan och till pappa.
Kommer inte på något kul att skriva mer idag, så jag får återkomma vid ett annat tillfälle.
Sköt om er och varandra!
*Kram och puss*
Igår hade hon en kompis hemma här som hon var med. När kompisen gått hem, käkade vi middag, gjorde äppelkaka till efterrätt, mumsigt värre:) På kvällen fick hon chips.
Idag har vi inte gjort så mkt, ska iväg om en liten stund till en jobbarkompis till mig på kaffe, och sen ska jag hem och njuta av att umgås med min älskade dotter. Imorgon ska hon till skolan och till pappa.
Kommer inte på något kul att skriva mer idag, så jag får återkomma vid ett annat tillfälle.
Sköt om er och varandra!
*Kram och puss*
tisdag, januari 12, 2010
Lite jambalamba:)
Jag kom på en sak igår morse på väg till jobbet: Jag firar ju för hundan mitt 15:e i Skåne nu, grattis till mig:) Tänk så otroligt fort åren går egentligen!
För ungefär 15 år sedan tog jag alltså mitt pick och pack och drog iväg till Skåne. Med 2 resväskor (tror jag att det var) tog jag och Anna tåget mot Skåne. När jag skulle lämna hemmet, sa min yngsta lillebror förtvivlat:"Men Mia, vem ska nu ta hand om mig när du flyttar"? och så grät han något fruktansvärt mycket. Jag hade ganska dåligt samvete kan jag tala om. Till min mamma och pappa sa jag att jag hade fått jobb här nere, men i själva verket var det bara timanställning. Detta fick de dock reda på senare.
Under min första tid så bodde jag först hos Annas mamma och styvpappa, för att sedan flytta till en kille Anna kände. Och sen flyttade jag runt lite här och där. I början levde jag rena lyxlivet. Hade fått litet pengar från mitt förra jobb, så för dem köpte jag nog mest kläder och festade av bara den. Men vi hade enormt kul då, jag och Anna. Jag tror inte det var många vardagar man höll sig hemma, utan var ute på något bus hela tiden. Ändå skötte jag mitt jobb, när jag väl hade något.
Träffade kille, som sedan blev far till min dotter. Vi levde ihop några år, men det höll inte. Efter ungefär cirka 7 år tillsammans, med ett uppehåll emellan, så gick vi skilda håll. Träffade en ny som jag blev sambo med, men det höll inte heller, men vi höll ändå ihop i nästan 4 år.
Livet här nere har inte alltid varit så enkelt. Det har funnits tillfällen då jag känt att jag hade tyckt det vore skönare att ha min mamma närmare. Men detta har väl ändå även stärkt mig som människa skulle jag tro. Första gången jag åkte upp till Småland för att hälsa på, efter att jag flyttat ner, träffade jag en gammal granne och vän till mig, och hon hade tyckt att de månaderna som hade gått hade gjort mig så otroligt mycket mer mognar och vuxnare som människa.
Att flytta från Skåne idag är inget alternativ för mig för tillfället. Vad som händer när den lilla blir stor och har ett eget liv, ja det vet man aldrig, men det är minst 8 år dit:)
Nu ska jag inte skriva mer för idag:)
Sköt om er!
PUSS OCH KRAM!
För ungefär 15 år sedan tog jag alltså mitt pick och pack och drog iväg till Skåne. Med 2 resväskor (tror jag att det var) tog jag och Anna tåget mot Skåne. När jag skulle lämna hemmet, sa min yngsta lillebror förtvivlat:"Men Mia, vem ska nu ta hand om mig när du flyttar"? och så grät han något fruktansvärt mycket. Jag hade ganska dåligt samvete kan jag tala om. Till min mamma och pappa sa jag att jag hade fått jobb här nere, men i själva verket var det bara timanställning. Detta fick de dock reda på senare.
Under min första tid så bodde jag först hos Annas mamma och styvpappa, för att sedan flytta till en kille Anna kände. Och sen flyttade jag runt lite här och där. I början levde jag rena lyxlivet. Hade fått litet pengar från mitt förra jobb, så för dem köpte jag nog mest kläder och festade av bara den. Men vi hade enormt kul då, jag och Anna. Jag tror inte det var många vardagar man höll sig hemma, utan var ute på något bus hela tiden. Ändå skötte jag mitt jobb, när jag väl hade något.
Träffade kille, som sedan blev far till min dotter. Vi levde ihop några år, men det höll inte. Efter ungefär cirka 7 år tillsammans, med ett uppehåll emellan, så gick vi skilda håll. Träffade en ny som jag blev sambo med, men det höll inte heller, men vi höll ändå ihop i nästan 4 år.
Livet här nere har inte alltid varit så enkelt. Det har funnits tillfällen då jag känt att jag hade tyckt det vore skönare att ha min mamma närmare. Men detta har väl ändå även stärkt mig som människa skulle jag tro. Första gången jag åkte upp till Småland för att hälsa på, efter att jag flyttat ner, träffade jag en gammal granne och vän till mig, och hon hade tyckt att de månaderna som hade gått hade gjort mig så otroligt mycket mer mognar och vuxnare som människa.
Att flytta från Skåne idag är inget alternativ för mig för tillfället. Vad som händer när den lilla blir stor och har ett eget liv, ja det vet man aldrig, men det är minst 8 år dit:)
Nu ska jag inte skriva mer för idag:)
Sköt om er!
PUSS OCH KRAM!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)